Handbok för specialundervisningen

Differentiering ■ Med utgång i den inlärningsvänliga under­ visningen utgår läraren att gruppen framför hen är heterogen och att tydlighet, struktur och variation antagligen gynnar gruppens lärande. Med begreppet differentiering närmar vi oss individen i gruppen. Med differentiering menas i detta sammanhang de åtgärder som på individ- nivå kan göras för att främja studerandes lärande inom gruppen. Utgångspunkten är att mångfald betraktas som en resurs och att lärande sker i social interaktion. Konkret handlar det om en undervisning som både tar sin utgång i grup- pen och de enskilda studerandes individuella förutsättningar. Det kan handla om att lärare tar hänsyn till studerandes olika sätt att lära, olika arbetstempo, intressen och färdigheter men även personliga drag så som skillnader i motivation. Differentieringen syftar till att ge studerande- na lämpliga utmaningar och erfarenheter och därmed även erfarenheter av att lyckas. Fyra särskilt viktiga utgångspunkter i differen­ tieringen är: Omfattning, djup, tempo och stude­ randes sätt att lära. Differentiering i praktiken 1. Omfattning • Dela upp de uppgifter studerande förväntas göra i tydliga, avgränsade helheter. Ge studerande möjligheter att röra på sig mellan dessa om det behövs. • Studerande får/gör sammanfattningar av det viktigaste stoffet. • Stödpapper, tabeller, listor, tankekartor/instuderingsfrågor med det viktigaste stoffet och centrala instruktioner. 2. Djup • Differentiering av kunskapsnivåer. Material och uppgifter på olika nivåer (N1, N2, G3, G4, B5). Möjlighet till fördjupningsuppgifter/mö- jlighet till flera uppgifter på N1 nivå beroende på studerandes kun- skapsnivå. • Olika hemuppgifter, distansuppgifter och/eller eget arbete. • Olika förhör samt möjlighet att använda olika hjälpmedel vid förhör. 3. Tempo • Längre tid – färre uppgifter. • Låt studerande undervisa varandra. De som hunnit längre gör en repeterande genomgång med de studerande som behöver mera stöd. • Tydliga, nedskrivna instruktioner åt studerande med långsamt arbets­ tempo så att de ändå vet arbetsgången. En del av de uppgifter som gruppen gör kan lämnas bort. 4. Studerandes sätt att lära • Minimera påverkan av läs- och skrivsvårigheter. • ljudböcker, bandade lektioner, talsyntes, flipped classroom. • studerande tar foton av anteckningar istället för att skriva. • stödpapper/tabeller/ listor. • lättläst material. • Stationsundervisning där studerande arbetar med stoffet som ska läras på olika sätt på olika stationer. • Samarbetsinlärning. • Ta hänsyn till olika lärstilar. • Datorn som hjälpmedel. • Använd konkret material och bilder för att illustrera det som omtalas. • Lärande via praktiskt arbete så långt som möjligt. • Filmer med praktiska moment som ska läras så att studerande kan fördjupa sig/repetera på egen hand. • Tänk på lärandemiljön. Placering i rummet, material som finns till- gängligt etc. • Erbjud valmöjligheter! 10 11