Handbok för specialundervisningen

■ Nyckelkompetenserna är en viktig del av den yrkesskicklighet studerandena ska förvärva inom yrkesutbildningen. En av dessa nyckel­ kompetenser utgörs av lärande och problem- lösning vilken kan definieras som: Förmågan att planera sitt arbete och lärande, utvärdera sitt kunnande, lösa problemsituationer, skaffa infor- mation samt strukturera, bedöma och tillämpa informationen. Denna förmåga hör samman med det så kallade exekutiva systemet. För många studerande utvecklas det exekutiva systemet och förmågan till lärande och prob- lemlösning mer eller mindre av sig självt genom skol- och livserfarenheter. En del studerande kan behöva stöd i processen. Självreglerat lärande är en strategi med vilken lärare och handledare kan hjälpa de studerande att ta kontrollen över det egna lärandet (Mitchell, 2015, 114-123). Att lära att lära Självreglerat lärande Självreglerat lärande kan användas som strate- gi i många olika sammanhang både i och utanför skolan. Självreglerat lärande är ett vitt begrepp som inrymmer bland annat själv­ observation, självmedvetande, självstyrt lärande, självbestämmande, självstyrning, själv­ undervisning och självutvärdering. Brister i självreglerande lärande kan finnas hos studerande oberoende av inlärningsförutsätt­ ningar och skolframgång. På ett generellt plan visar forskningen att flera studerande som be- höver särskilt stöd har brister inom detta område än övriga studerande samt ett positivt samband mellan skolframgång och framgångsrik använd- ning av strategier inom självreglerat lärande (Mitchell, 2015, 118-122). Motivation är nära besläktad med självreglerat lärande. Oberoende av vad vi företar oss i vard- agslivet eller gällande något som vi vill eller be- höver lära så måste vi lyckas upprätthålla moti­ vationen genom hela processen. Inför ett stoff vi ska lära ställer de flesta av oss, medvetet eller mera omedvetet, frågorna: Varför ska jag lära mig detta samt har jag en realistisk möjlighet att göra det? Förhållandet mellan självreglerat lärande och motivation verkar vara cirkulärt. Generellt kan sägas att en studerande som är motiverad att lära mera sannolikt använder Lärstilar Ett faktum som är intimt förknippat med diffe­ rentiering är att vi lär oss på olika sätt. Inom forskningen finns flera olika sätt att kategori- sera dessa sätt att lära. Howard Gardner delar upp intelligensen och lärandepreferensen i nio olika slag av intelligenstyper. Rita och Ken- neth Dunn har kommit fram till att det finns 21 faktorer som har betydelse för framgångsrikt lärande. Dessa 21 faktorer kan underordnas fem olika rubriker: • Miljö (ljus, ljud och temperatur) • Känslor (motivation, ansvar, behov av struk- tur) • Sociala faktorer (ensam eller i grupp), • Fysiologiska faktorer (t.ex. behov av att äta något) • Psykologiskt processande (t.ex. analytiskt eller reflekterande angreppssätt). I en förenklad modell kan vi dela in lärandet utgående från fyra sinnen: det visuella, det au- ditiva, det taktila (hands-on-learning) och det kinestetiska (att uppleva och känna). En enkel utgångspunkt för att beakta lärstilar i undervis- ningen är att utgå från denna kategorisering i fyra element och därefter försöka bereda studerande möjlighet att arbeta, särskilt med nytt svårt stoff, på det sätt de föredrar i förhållande till sin lärstil. • För den visuelle är anteckningar från lek- tioner, mindmaps, kartor och tabeller till stor hjälp i lärandet. • Auditiva personer tycker ofta om att jobba och att diskutera i grupp. En viktig inlärnings­ kanal är också att lyssna till det som läraren berättar. För studerande som har en stark au- ditiv preferens kan det vara rent störande att tvingas anteckna under lektionspasset efter- som de behöver få använda sin starka inlärn- ingskanal och satsa allt på att lyssna. • För såväl taktila som kinestetiska personer är det viktigt att få utföra saker i praktiken och att arbeta med konkret material. Kinestetikern behöver få möjlighet att lära sig genom att pröva sig fram och uppleva. Inlärnin- gen kan ta lite längre tid eftersom det tar tid att prova på och utforska saker på egen hand men ofta sitter kunskapen efter att den studerande fått testat fram något själv. För mera läsning inom detta område rekommen- deras böcker av Lena Boström (se litteraturlista). Exempel på differentiering I en och samma grupp finns en studerande som har selektiv mutism (pratar inte), två stude­ rande som har grava läs- och skrivsvårigheter samt tre studerande som är väldigt intresserade av ämnet, företagsamma och har lätt att lära. I övrigt består gruppen av 10 studerande, totalt 16 studerande. Med hjälp av differentierad un- dervisning är strävan att alla studerande får möj­ lighet att arbeta på ett sätt som gynnar just deras lärande. Läraren kan styra planeringen enligt vissa studerandes behov men behöver givetvis även tillåta att studerande själva i den aktuella sitationen kanske väljer ett annat sätt att jobba än det som läraren tänkt sig. En differentierad undervisning kunde utgående från de beskrivna studerande, kunde innebära • Studerande arbetar med kortare text som stöds av bilder, alternativt film på youtube, om ämnet och sammanfattar muntligt (stude­ rande med grava läs- och skrivsvårigheter) • Studerande ges möjlighet att arbeta med ämnet i mindre grupp eller enskilt, söka in- formation utgående från instuderingsfrågor och sammanfatta skriftligt (studerande med selektiv mutism) • Studerande arbetar med mera avancerade texter på fördjupad nivå, sammanställer en presentation som hålls inför gruppen (de studerande som har lätt att lära och är särskilt intresserade av ämnet) Exekutiva systemet Förmågan att medvetet kontrollera tankar, känslor och vårt beteende. Handlar om: • Att kunna planera och organisera. • Förstå samband mellan orsak och verkan, att lära sig av sina misstag. • Förmågan att hålla kvar uppmärk- samhet både med och utan distrak- tioner och att fördela uppmärksam­ heten. • Att övervaka sina handlingar, värde- ra sina handlingar, motivera sig till handling, hindra sig själv från att utföra en handling och självkorrigera handlingar. • Kunna skjuta upp behovstillfredsstäl- lelse. • Bevara och bearbeta relevant in- formation som är aktuell just nu och sedan använda den på ett vettigt sätt. • Spontant ta fram lösningar som svar på en ny situation. • Analysera ditt eget beteende och anpassa det utifrån den aktuella situ- ationen. En självreglerande inlärare • Tar sig an uppgifter med engage- mang, självförtroende, uthållighet och resurser. • Vet när de känner till ett fakta eller kan en färdighet och när de inte kan. • Söker information och ytterligare resurser när det behövs och tar nöd- vändiga steg för att hantera dem. • Kan hantera hinder så som dåliga studieförhållanden, svårigheter med att förstå vad läraren menar, svår­ begripligt material. • Ser på kunskapsförvärvande som en systematisk och kontrollerbar process. • Tar ansvar för sitt inlärningsresultat. • Presterar bättre resultat i prov och mätningar av studerandes kunskaper och färdigheter. 12 13